Började med att hon undersökte honom noggrant. Vi fick bla springa i korridoren så att hon fick se hur han rör sig. Ser mjuk ut i ryggen men har en släpning med höger bakben - vilket han har haft förut oxå..
Hon lyssnade på hjärta och lungor - lät bra men tyckte ändå att vi skulle ta en röntgenbild på dem då det inte alltid hörs om det är något. Så mest för säkerhets skull. Hon tittade i öronen - där hade han en öroninflammation. Och han som aldrig har haft problem med öronen! Det har kommit nu. Han som även är en ras med "perfekta öron" om man nu får uttrycka sig så. De brukar ju inte ha så mkt problem då de står upprätt och det har som sagt aldrig han haft heller.. förrens nu..
Tittade i munnen - har som små blåsor i tandköttet och lite rödare vid tänderna bla än normalt. Luktar blä och var ordentligt skummig/slemmig i svalget.
När hon undersökte ryggen så hade han ordentligt ont vid slutet av bröstryggen/början av ländryggen. Han tyckte att hon var jättejobbig. Han är ju snäll men syntes på hela han att han ömmade och tyckte att det var riktigt besvärande! Så när vi ändå tog röntgen på lungorna så skulle vi ta en över det området.
Tyckte även att vi skulle ta ett blodprov så får vi se hur värdena ser ut.
Efter att vi tagit röntgen och hon tittat på bilderna så visar det sig att han har åkt på en lindrig lunginflammation :((. Suckarnas suck! Jag visste att det var något som inte stämde!! Är man en treårig malamute så ska man inte bete sig som en gammal hund på ca 13 :o/. Så nu blir det antibiotika i 2 veckor så ska vi ta nya koll då med röntgen osv. Han ska även behandla öronen då. Sedan så dröjer ju svaret på blodprovet i några dagar.
Så det kan eventuellt ha att göra med ryggvärken också. På bilderna ser ryggraden jättefin ut och vi har ju hållt på att utreda den tidigare som sagt och allt ser ju alltid så bra ut - men hunden har fortfarande ont. Skumt är det vad det är.. Men man kan ju ha ont i kroppen om man är sjuk så vi får hoppas på att det är en sån "enkel" sak. Sedan det här med öronen och munnen osv kan ju kanske ha att göra med att kroppen/immunförsvaret verkar va nedsatt så att all möjlig skit tar fäste.
Hmmm ja ni det är inte lätt alltid. Och även fast jag jobbar som djursjukvårdare så känner jag mig hjälplös ibland. Ibland är det ju så att man inte får en diagnos på allt - det händer ju faktiskt. Men det är bara lite extra frustrerande när det är sin egen hund det handlar om.
Min Prins. Min älskling. Mitt allt.
<3